Guide Mazarin

Mellan 1917 och 1985 gick det järnväg mellan Borås och Ulricehamn. Nu är rälsen borta och på den gamla banvallen löper nu en prima asfalterad cykelbana. Fem mil sammanhängande, mjukt slingrande och synnerligen flack jämn asfalt helt fri från biltrafik. Detta är det perfekta stället för mina yngsta att få sin första dags riktig cykelsemester. Vi börjar med en natt i tält utanför Borås. Efter en solig julidag på Liseberg med mig och farfar såg barnen fram emot en natt i tältet.

Om jag ska vara ärlig så var inte tältplatsen den mysigaste jag har upplevt. Vi tog första bästa grusväg in i skog i närheten av Gånghester där spåret börjar. Vi satte upp tältet på en vändplan på en gammal skogsbilväg. Här skulle vi bara sova, så det räckte att få tältet på plats och att rulla ut sovsäckarna. Vi tog farväl av farfar som tog bilen hem till Jönköping  och vi borstade tänderna och kröp ned i sovsäckarna.

Morgonen därpå gjorde vad vi kunde för att så snabbt som möjligt packa ihop och komma iväg. Vi längtade allihop efter att komma iväg och upptäcka nya vägar. I Gånghester, precis där spåret börjar provianterade vi på den lokala ICA-butiken och åt frukost på församlingshemmets gräsmatta. Mätta och glada gav vi oss av på ut på den gamla banvallen som börjar i nordlig riktning. De första kilometrarna sluttar det flackt uppåt och vägen skär i genom berget på ett dramatiskt sätt. Mycket möda har för hundra år sedan lagts ned på att vi ska slippa branta backar.

Vi når så småningom krönet på den långa backen. ”Nu har vi nått toppen och uppförsbacken är slut. Härifrån blir det nedförsbacke!” ropar jag. ”Va, har det varit uppförsbacke?” får jag till svar. Med vinden i ryggen har vi knappt märkt av motlutet. Nu blir det några härliga kilometers svag utförsbacke. Utan ansträngning far vi fram i god takt genom landskapet. Efter en dryg mil blir det stopp för glass på Konsumbutiken i Dalsjöfors. Jag är dessutom på jakt efter gasol till stormköket. Det finns inte att få tag på där. Jag blir en smula osäker på om det ska gå att få tag på lagad mat förrän vi är framme i Ulricehamn. Jag köper lite extra bröd och frukt så att vi ska kunna fylla på när energin tryter.

Asfalterad banvall är alldeles förträffligt som cykelled och fantastiskt lämpligt för barnen. Det är aldrig tal om att behöva kliva av och skjuta cyklarna och vi slipper att samsas med motortrafik. Barnen kommer snart in i lunken och de njuter lika mycket som jag av att glida fram genom landskapet. När vi har cyklat  strax under tre mil har vi hunnit äta mackor och äpplen. Nu börjar krafterna tryta lite hos de yngre. Jag svär över min försumlighet med gasolen. Äta kall köttfärssås är inte aktuellt, men klockan är över ett och det krävs lagad mat för att fylla på energi för att kunna fortsätta. Vi stannar vid en kohage och äter det sista av frukten. Det blir ingen rolig resa om vi ska trampa drygt två mil till med tomma barnmagar.

När nöden är som störst är hjälpen som närmast. När vi åter kommer upp i sadlarna och trampar vidare så dröjer det inte många minuter förrän vi kommer fram till byn Hökerum. Där finner vi frälsning i ortens pizzeria. Tack alla ni uthålliga människor som driver pizzerior i landets alla byar och småorter! Nu fylls kraft och energi på och det är välbehövligt.

Mätta och belåtna blir den sista milen mot Ulricehamn lätt och behaglig. Moa, som är yngst, börjar dock visa små tecken på att krokna en smula. Som tur är de sista kilometrarna in mot Ulricehamn i utförsbacke. Ledigt och lätt rundar vi sjön Åsundens nordspets och följer det gamla järnvägsspåret ända fram till stationshuset som nu får klara sig utan räls. Innan vi ställer cyklarna vid stationen för att upptäcka Ulricehamn leker vi en lång stund i parken vid sjöstranden. Här har Ulricehamn skapat en helt fantastisk lekpark för alla åldrar. Det finns klättertorn med rutchkanor, klätterställningar, vattenlek för de yngsta, ett utegym för vuxna och till och med ett DJ-bås för den som vill mixa och scratcha.

Cykeltröttheten i benen glöms snart bort och vi klättrar, gungar och balanserar en lång stund innan vi ger oss i till stan i jakt på gasol och fikabröd. Ulricehamn är en liten pittoresk sommaridyll med promenadvänliga kvarter. Vi köper på oss lite mat till kvällen och några munkar som vi mumsar i oss i parken. Det blir lite mer lek och test av DJ-båset innan vi åter ger oss av. Det är en kul grej att leka DJ i parken och vi turas om att snurra på skivtallrikarna.

I Ulricehamn knyts Sjuhäradsrundan, som banvallen från Borås är del av, ihop med en annan nedlagd järnväg som asfalterats till cykelbana. Från Falköping till Ambjörnarp går det tio mil asfalterad banvall. Mitt på den sträckan ligger Ulricehamn och nu far vi norrut på nästa etapp mot Falköping.

Summery in English

Between Borås and Ulricehamn in western Sweden there is about 45 km of good paved trail that used to be a railroad track. Perfect for biking with kids, because it´s carfree, even and no steep hills. I rode this trail with two of my kids, 7 and 9 years old.