Att vakna efter en god natts sömn till en solig dag i en skogsdunge i sydöstra Estland är en härlig känsla. För oss innebär det även att vara effektiv och packa ihop och komma iväg utan dröjsmål. Det finns två goda skäl till det. För det första så kryllar estniska skogar av mygg som är hungriga även på morgnarna och för det andra har vi inga färskvaror eftersom vi inte kan kylförvara, så vi har ingen bra frukost, annat än bröd och jordnötssmör. Vi siktar på första bästa butik där vi kan skaffa bra frukostmat. Nu står vårt hopp till byn Tsirguliina några kilometer bort.
Tsirguliina är en trevlig liten by med en skola, järnvägsstation och, hoppas vi, en mataffär. Efter lite hungrigt irrande hittar vi Kuke Äri på gatan Nooruse. I denna butik handlar vi färskt bröd, mjölk och yoghurt. Vi ratar tvåliters PET-flaskan med öl av märket Disel som står närmast kassan. Mjölken är från ett lokalt mejeri (någon timme senare cyklar vi förbi det) och är förpackad i en plastpåse.
Vi lånar en bänk i skuggan från träden på skolgården. Några dagisbarn i reflexvästar kikar nyfiket på oss medan vi mumsar i oss frukosten. Nu har dagen äntligen börjat på riktigt och solen har stigit högt på himlen och gassar ner på oss när vi fortsätter vår färd. Strax utanför Tsirguliina möter vi en grupp på ett tjugotal glada pensionärer som är ute och cyklar tillsammans på landsvägen. Denna syn gör mig glad in i märgen. De vinkar glatt, en del med cykelhandskar på händerna. Det tyder på att detta är något som de gör regelbundet och att de cyklar någorlunda långt. När såg du en tjogfull svenska pensionärer ge sig ut på en cykeltur på några mil tillsammans? Jag hoppas att jag har en sådan grupp att cykla med när jag går i pension.
Vi kommer så småningom till Sangaste. Innan vi rullar in i byn stannar vi på slottet där rågkungen Friedrich Berg huserade, för att gå på toaletten och gömma oss i skuggan en stund.
Friedrich Berg lyckades förädla en sorts råg som är tålig och lättodlad och har antagligen räddat tusentals balter från svält. Vi betalar inte för att se slottet, men väl för att använda toaletten. I byn Sangaste stannar vi på rågrestaurangen och äter var sin portion av dagens soppa med ett kraftig rågbröd till. Soppan kostar mindre än 2 euro och är en lagom måltid. Vi är inte så hungriga, men väl lite trötta av den tryckande värmen och den gassande solen.
Nu har klockan passerat lunchdags och vi trampar vidare. Det går långsamt och efter några kilometer stannar vi och vilar i en busskur vid en gammal kyrka. Vi äter några kex och dricker vatten. Det är tryckande varmt och fuktigt. Just nu känns det så jobbigt att cykla. Efter en lång stund repar vi mod och svingar oss upp i sadlarna igen. Vi kommer någon kilometer, sedan kommer stora regndroppar fallande från himmeln. Vi söker skydd i ännu en busskur medan ett stort svart moln drar förbi. Efter detta blir luften lättare att andas. Det blir lite svalare och vi får mer kraft i benen. Det kommer väl till pass för nu börjar landskapet förändras. Det platta landskapet blir mer och mer kuperat. det blir fler backar, och det känns som att uppförsbackarna är fler och längre. Nedförsbackarna är bara ett slöseri på den höjd man så hårt har arbetat för. Vi stretar på och till slut når vi den lilla staden Otepää.
Otepää är en skidort. Med sina ca 200 meter över havet är det höglänt terräng för att vara i Estland. Vi letar upp ett kebabhak för att få lite fet och energirik mat. Det jobbar en tant på kebabhaket. Hon tar inte emot nya beställningar förrän hon har lagat färdigt maten till de som beställt tidigare. Vi ger upp och äter dyr pizza på den mer flärdfulla sportbaren på andra sidan torget. Det får det vara värt. Pizza kan vara den vändning en dag behöver. Härifrån går cyklingen lättare. Nedförsbackarna blir fler och längre, luften svalare, klarare och mer behaglig. Än en gång har vi lärt läxan att orka är att äta tillräckligt.
Vi tar sikte på staden Elva. Där hoppas vi hitta någonstans att sova. Logi i Baltikum är ganska billigt, så vi vill unna oss lite lyx efter två nätter i hängmatta. Sista kilometerna ned mot Elva är en flera kilometer lång flack nedförsbacke genom ett guldgult odlingslandskap som sträcker ut sig vida omkring.
Staden Elva ligger i en skog, och de som bor i den har inte besvärat sig med att såga ned träden på sina tomter. Det är en ganska besynnerlig plats. I alla fall de östra delarna där vi cyklar ikring. Det är fullt med lummiga träd och mitt ibland dem ligger husen. På den trevliga järnvägsstationen finns det en turistbyrå som är stängd nu på kvällen. Den har dock det som är en stor fördel med att semestra i Estland, gratis wifi. Jag ledar efter boende på nätet och får nys om en stugby sydost om staden. Vi cyklar dit.
Tartumaa Tervisespordikeskus är en idrotts och friluftsanläggning med löpspår, basketplan och en skjutbana. Det finns också stugor att hyra. För 8 euro per person bor man i de gamla trekantiga stugorna och för 12 euro får man en mer modern knuttimrad dito. Vi nappar på de trekantiga, naturligtvis. Toaletter finns i ett hus vid sidan om och duscha kan man göra i omklädningsrummen i huvudbyggnaden. När vi duschat och bäddat med de medföljande lakanen köper vi lite chips och choklad i receptionen och njuter av en kväll utan mygg i vår spetsiga stuga. Mitt bland träden, naturligtvis.
Summery in English
Valga to Elva runs along good paved and not so heavily trafficed highway. In Sangaste there is a castle of a former baron and crop developer specializing in rye. There is also a rye restaturant with good and inexpensive food.
Otepää is a skiresort some 200 meters above sealevel. That is as high as the hills go in Estonia. Around Otepää there are a little more hills and climbs than what the predominantly flat Estonia usually offers. Elva is a town with many trees. There is a sporting complex with cheap cabins to rent southeast of town.
Guide Mazarin 