Från Elva följer vi järnvägen norrut längs en bra cykelbana som leder ut från staden. När den tar slut cyklar vi på lätt trafikerade småvägar som går genom ett flackt odlingslandskap. Efter Nöo mynnar vägen ut på huvudleden nr 3. Ett par kilometer cyklar vi på den breda vägrenen med lastbilar och bilar dundrande förbi oss. I höjd med Küliste börjar en cykelbana på nordsidan av vägen och den kan vi följa ända in till Tartu centrum. Fortsätt läsa ”Elva till Tartu – universitetsstaden”
Att vakna efter en god natts sömn till en solig dag i en skogsdunge i sydöstra Estland är en härlig känsla. För oss innebär det även att vara effektiv och packa ihop och komma iväg utan dröjsmål. Det finns två goda skäl till det. För det första så kryllar estniska skogar av mygg som är hungriga även på morgnarna och för det andra har vi inga färskvaror eftersom vi inte kan kylförvara, så vi har ingen bra frukost, annat än bröd och jordnötssmör. Vi siktar på första bästa butik där vi kan skaffa bra frukostmat. Nu står vårt hopp till byn Tsirguliina några kilometer bort. Fortsätt läsa ”Valga till Elva, staden i skogen”
Utvilade vaknade till en ny och solig dag. Vi var en smula otåliga att komma i väg av två skäl: vår nattplats var trevlig men full av mygg (detta kom att gälla för alla våra nattplatser i Lettland och Estland) och vi fruktade regn, vilket skulle göra den leriga skogsvägen ut mycket svårframkomlig. Sagt och gjort packade vi ihop och gav oss av så snart vi hade klättrat ut ur hängmattan. Fortsätt läsa ”Cesis till Valka, en stad på gränsen”
Jag och min femton år gamla dotter, Signe, är ute på vår första gemensamma cykelsemester i utlandet. Vi tog färjan från Stockholm till Riga där vi tillbringat ett par dagar. Den första dagens etapp var de 8 milen mellan Riga och Sigulda. En trevlig tur på landsväg, men inte mycket att skriva om. Dag 2 var desto mer intressant. Fortsätt läsa ”Sigulda – Cesis: Lettlands alper”
Ulricehamn var målet för vår första etapp. Med 45 kilometer cyklade från Borås såg vi fram emot att runda av dagen. Nu behövde vi bara hitta en plats att slå upp tältet. Vi fortsatte norrut på banvallen. Vår avsikt var att försöka leta upp någon skogsdunge utmed spåret för att slå läger lite lagom avskilt. De första kilometrarna erbjöd inte mycket i den vägen. Landskapet är öppet och består mest av åkermark. Det är också fantastiskt skönt att trampa fram i den ljumma sommarkvällen. Vi har ett sådant bra flyt att vi nobbar några små skogspartier som hade varit lämpliga nattplatser. Fortsätt läsa ”Ulricehamn – Falköping på banvall”
Mellan 1917 och 1985 gick det järnväg mellan Borås och Ulricehamn. Nu är rälsen borta och på den gamla banvallen löper nu en prima asfalterad cykelbana. Fem mil sammanhängande, mjukt slingrande och synnerligen flack jämn asfalt helt fri från biltrafik. Detta är det perfekta stället för mina yngsta att få sin första dags riktig cykelsemester. Vi börjar med en natt i tält utanför Borås. Efter en solig julidag på Liseberg med mig och farfar såg barnen fram emot en natt i tältet. Fortsätt läsa ”Borås – Ulricehamn på banvall”
Guide Mazarin 